Blogg

Skandalen med bröstimplantat gör det tydligt att många människor idag tar större risker med den egna hälsan. När företagen inte vill betala för att byta ut farliga implantat, ställs krav på den offentligt finansierade sjukvården. Istället borde vi diskutera det personliga ansvaret, och var gränsen för sjukvården går. Det skriver professor Stig Bengmark.

Skall en individ få utsätta sin kropp för vilka risker som helst och ändå kunna förvänta att samhället solidariskt ställer upp med kostnadsfri vård? Finns det möjligen en gräns, som när den överskrids, kräver att individen själv tar över också kostnadsansvaret för sin kropp?

Dagens matmissbruk leder ofta till extrem övervikt. Fetma i sig och dess olika följdsjukdomar åstadkommer säkert vårdkostnader, som redan idag vida överstiger de sammanlagda kostnaderna för tobak- och spritmissbruk, och de kommer att dramatiskt öka, också i framtiden. Också själva behandlingen av fetma, speciellt den kirurgiska, medför i sig betydande risker för framtida ohälsa.
Men också avancerad utövning av idrott medför betydligt ökade hälsorisker. Som exempel rapporterar forskningen att åtminstone en tredjedel av unga idrottsflickor och dansare ”på hög nivå” lider av ett syndrom kallat ”young female athlete triade” (menstruationstörning, skeletturkalkning och ätstörningar), vilket i värsta fall får konsekvenser senare i livet då man i dessa grupper finner en ökad benägenhet till tidig debut av diabetes och ökad incidens av hjärtkärlsjukdom.

Om dessa frågor inte löses är risken stor att ”vanliga” sjukas intresse får stå tillbaka. Det är hög tid att vi alla tar ett betydligt större personligt ansvar för vår hälsa.
Läs hela artikeln här på SvD opinion